Bilder värda att minnas...klicka på bilden så växer den. Bilder med musiker, körer, natur och - helt enkelt - bilder att minnas!

"Herren är min herde" - psalm 23 är Davids mest älskade psalm ur Psaltaren, och den ramar in vårt program med samma titel. Först i Gustav Nordqvists tonsättning och slutligen i Antonin Dvoraks. Lars Hallgren bakom cembalon (Colin Booth), Åsa med "Bettan" och så jag. Bergunda kyrka 6/4 2008

Jag tror, att om Bach hade hört ett accordeon, hade han nog gillat dess ton som ett perfekt obligatinstrument, men Bach dog ju redan 1750 och instrumentet dragspel uppfanns först 1822...  Lars Hallgren, bakom cembalon är en trevlig bekantskap som kan allt! Fråga honom om gammal musik och du får ett utförligt svar!

2003 åkte jag till Östersund för att sjunga i "Al dente" - en festkväll med musik och pasta. Jag hörde talas om att det fanns en accordeonist att tillgå... hmmm, hade ett tag funderat på hur det skulle vara att sjunga Mozart till dragspel... skickade noter och vi möttes första gången Åsa och jag. Det slog väl inga gnistor, men något måste ändå ha inträffat...

...för vi har fortsatt att samarbeta och vi trivs tillsammans. Ett flertal konserter och föreställningarna "Figaros Bröllop på 45 minuter" och "Från konungens ankomst till mössens julafton" är några projekt vi redan avverkat. Jag har skrivit manus och kommit med idéer och Åsa har hängt på och kommenterat. I framtiden hoppas jag, att vi får med oss Åsas man Lasse i "Par i damer möter Mozart" för det är en av mina idéer som ligger och gror...! 

Förklädd Gud av Lars-Erik Larsson och Hjalmar Gullberg är ett musikverk som jag älskar! Det är så vackert komponerat och texten är vidunderlig så varje gång jag får äran att medverka som sopransolist är en högtidsstund i mitt liv. Den !3 april sjöng jag för 13 gången, 13 året i Ljungby kyrka och för att riktigt utmana ödet sjöng jag mitt parti utantill och det blev en toppenkväll! Orkestern var ett hopplock med nästan bara välkända ansikten - favoriter . ingen nämnd, ingen glömd, Kören bestod av 3 lokala körer som vid detta tillfälle slagist samman till 1, barytonsolist Claes-Göran Gunnarsson och kvällens dirigent var Walter Berggren. Recitatör - Jan-Åke Carlsson.

Iklädd en kopia av Christina Nilssons första finklänning sjöng jag mitt Christina Nilsson program i Skede den 20 april. Detta, mitt program om den Småländska storsångerskan Christina Nilsson, har jag gjort över 100 gånger från Össtersund i norr till Malmö i söder. Jag har stått på tunnelbanestationer i Stockholm under kulturhuvudstadsåret och gjort turnéer på olika kommunala inrättningar. En av mina finaste recensioner fick jag i Östersund där recensenten skrev: "Yvonne Tuvesson Rosenqvists gestaltning var trollbindande. Berättelsen med den småländska dialekten som enda rekvisita skapade en scenisk flerdimensionell närvaro, men trots den perfekta berättarkonsten var det ändå á capellasången som imponerade mest. Jag har aldrig tidigare upplevt en sångerska som i direkt anslutning till en lång, med känslor framförd berättelse, helt klart utan slagg eller biljud lägger upp rösten i höga och helt kontrollerade lägen!" 

Inte så pjåkig recension, eller hur?!

Ådalsvägen 17 - vårt hem! Här trivs vi och jag jag är övertygad om att här kommer vi att förbli - Nisse och jag. Tidigare var det en så söt liten veranda på framsidan av huset, men för 2 år sedan byggde vi till 50 kvadratmeter och då rök den lilla verandan... I valet mellan att bo trångt med söt veranda eller bo rymligt utan...ja, svaret finns på bilden. Just nu blommar klarbärsträdet för fullt och det är så vackert! Det lilla körsbärsträdet bakom står också i blom och snart är det dags för äppelträdet. Syrenernas blad är gröna och man kan ana dess knoppar - snart är det deras tur! Häggen är redan vit och just nu är våren verkligen i sin vackraste skrud!

Blommande hägg mot en stenmur - något av det mest småländska jag kan tänka mig. Min morgonpromenad går utmed en liten skogsstig, förbi en riktigt gammal gård utmed åns kant fram till det gamla kraftverket Hanefors - numera kännt som det mest vitsippsrika området i Ingelstad, tillsammans med häggar, kabbelekor och porlande vattendrag... För 2 år sedan höll Mallas gosekanin på att drunkna i Skyeån, men den fastnade vid en gren och Nisse och Henning lyckades håva upp den. Stor glädje från Malla då de kom hem med en dyngsur liten röd/vit/blå kanin!

Så vackert att det inte går att fånga eller förmedla på en bild, men jag gjorde i alla fall ett försök! Hägg, kabbeleka och så vitsippor tillsammans med en liten bäck som rinner ut i Skyeån, stormfält träd och så solen som försöker tränga sig fram och sprida sina strålar över allt - underbart!

Förgätmigej - en väldigt skaplig liten blomma! Så skön i sin enkelhet, men samtidigt så fint utmejslad och utsökt. Hos oss växer de i syrenhäcken och jag håller denna lilla blomma så kär. Har upptäckt, att jag lägger mer och mer märke till naturens under, med all rätt! Tidigare gick jag genom livet utan att ta vara på allt underbart som finns eller också la jag helt enkelt inte ens märke till alla underverk som finns runtomkring oss - nu gör jag det - och jag hoppas, att jag får njuta av allt och att naturen finns kvar även för mina barn och barnbarn i framtiden - men det vet vi inget om, tyvärr...