yvonne tuvesson rosenqvist

12 juli 2012

Oj då, har det hunnit gå nästan 1 1/2 år sen jag skrev här sist? Känns märkligt, men samtidigt har det hänt så mycket sen förra året. Då visste jag inte att jag skulle mista först min pappa i hjärtinfarkt, min svärmor 20 dagar senare, min mamma som somnade in efter en sommar fylld med cancer, min moster som fick hjärnblödning och avled efter 1 månad på lasarettet, min rektor på Operahögskolan som också slutade sina dagar och så började jag en ny period i mitt liv med fast jobb som receptionist på en begravningsbyrå!

Om man tänker att allt detta hänt inom loppet av knappt 1 1/2 år så har den tiden varit mer än innehållsrik. 

Dessutom har vi renoverat övervåningen, sonen har börjat spela/träna hockey och tillsammans med bandy för både honom som stora dottern som dessutom rider så blir det ett fullspäckat schema!

Numera hinner jag inte sitta och fundera över livet alltför mycket - skriver lite sms till väninnor när Mille Muffins och jag tar våra små dagsturer i övrigt så tänker jag tankar som inte längre sätts på pränt.

Sjunger fortfarande en hel del och konstigt nog så har jag under våren sjungit bättre än på länge! 

Märklig känsla att höjdtonerna i Musettes aria sitter som en smäck!

Den arian har jag knappt sjungit sen jag kom in på Operahögskolan -91!

Sen hittade dottern och jag en länk på Youtube där jag sjunger ur Brahms Ein Deutsches Requiem och det låter riktigt bra! Vet att jag kvällen innan sjöng i Kalmarsalen i Kalmar och då var ännu mer nöjd med kvällens konsert!! Gott att höra sig själv och slippa skämmas eller hänga upp sig på fula toner som kunde varit bättre...

 http://www.youtube.com/watch?v=mNMTKvYTEBY&feature=share

Svarade ja efter att jag hade tittat på noterna men glömde i brådrasket varför jag tidigare i livet tackat nej - det var så otroligt gnidigt och svårsjunget, men nu gick det! Tack vare att jag övade och gned som tusan på gnälläget under 2 månaders tid!

Sommaren 2012 verkar inte gå till historien som en sommar med mycket sol dessvärre, men än är den inte slut så vi hoppas på ytterligare några soldagar att tillbringa vid havet. Vi hoppas och tror, för hoppet är det sista som överger människan.

Ovanvåningen har vi renoverat och fixat och det blir så bra! Nu återstår lite här nere och att köpa möbler till barnens rum så att de blir nöjda med hur de ska ha det i framtiden. Tur att IKEA inte tillhör de dyrare butikerna utan att man kan handla möbler som sen byts ut och lämnas vidare till behövande och så köper man nya istället. Smidigt och inte alltför betungande för kassan som oftast är min plånbok...

Den andra januari började jag ett nytt jobb - det första fasta jobbet sen jag sa upp mig från Landstinget -95 och det känns toppen!!

Receptionist på en begravningsbyrå hade jag kanske inte funderat speciellt mycket på, men så kom jag att jobba lite förra sommaren just i receptionen och då dåvarande receptionisten fick nytt jobb nämnde jag, att jag gärna hade sökt tjänsten om inte min höst varit fullbokad! Jag blev erbjuden jobbet och de fixade ersättare tills jag kunde börja. Hösten gick med jobb i Eskilstuna, Kalmar, Sundsvall och så avslutade jag som Musik i Hallands julartist en månad med utgångspunkt i Falkenberg. Sen blev det rivstart in i receptionistvärlden på en begravningsbyrå och högkonjunktur! Februari och mars var månader då vi hade 14-15 begravningar i veckan och det är mycket. Nu har det lugnat sig lite och det är skönt för jag vill gärna lägga tid på varje begravning och de som kommer in ska känna att vi tar oss tid och bryr oss om att just deras begravning blir så fin som den bara kan bli! Viktigt och att den inte blir en i mängden!! Har själv anlitat just denna byrå då mina nära och kära gått bort och allt har fungerat bra och jag känner att mina kollegor verkligen bryr sig och att vi alla jobbar för samma mål och har samma inställning till jobbet och det tycker jag om. När jag själv har sjungit på begravningar har pengarna inte varit det viktigaste utan jag försöker sjunga så bra jag kan och ge orden värde - de ska komma från mig och ur mig och ha en mening. Har de inte det kan man lika gäran sjunga sången som en vocalise! Ja och så ska jag ju försöka prestera toner som är njutbara utan spretiga läten uppåt eller neråt och skrapiga mellanlägen.

Nu ska jag slå av datorn och lägga mig för att orka upp imorgon. Har lagt mig till med sena vanor och sena morgnar. Annat är det i vardagen då jag alltid stiger upp senast klockan 5 varje arbetsmorgon och helst före 7 alla helgmorgnar. Oftast blir det tidigare och jag tycker det är så skönt att komma upp på morgonen! Det är min stund på dagen och så Milles förstås!

Han och jag är ett bra promeneringsteam!!!

Fast nu ska jag ta honom med mig så att han får värma sängen och bli min värmeflaska vid magen!

Hej hopp!

 

24 februari 2011

Tänk vad längesen det var som jag satt här vid datorn och skrev för mitt eget nöjes skull... Det hände nog någon gång då jag var iväg som jag författade en lång text, men sen missade jag att spara den och allt försvann... Då kan man inte börja om eller fortsätta på nytt! Orden var redan sagda och att då försöka komma ihåg vad jag skrivit - neeeeeej!

Vet inte om jag har så många ord idag heller, men vi får väl se vad som kommer ut!

Har sökt till Musikalliansen och har blivit en av de 70 bland de från början 601 som skickat in sina ansökningar, som nu ska inkomma med dokumentation över de jobb som jag har angivit att jag jobbat! Hurra!!! Det blir till att ägna några dagar att leta fram lönelappar, skattelappar, kontrakt etc som gäller och sen kopiera allt tillsammans med övriga uppgifter och sen skicka in alltihop till Musikalliansen och därefter hålla tummarna för att det ska gå vägen! Nervöst? Jovisst, men hoppet är det sista som försvinner har jag hört så jag hoppas, men förväntar mig inget, då blir jag inte lika ledsen som om det skulle kännas som om det redan vore i hamn men sen blev ändrade planer.

Då jag kommer hem imorgon från Strängnäs och Eskilstuna ska jag försöka att varva ner och ta itu med en hel del som blivit liggande sen i höstas. Jag har så mycket som måste plockas iordning på mitt kontor, alla prydnadssaker behöver dammas, fönsterna behöver putsas, men det får allt blir lite varmare först, sen skulle jag vilja ta itu med Amelies rum eftersom hon har tröttnat på sina gula tapeter och vill ha lite andra färger. Hinner jag så ska jag ta ut alla möbler, slipa och sen måla väggarna och om plånboken tillåter inhandla lite nya möbler, en garderob och byråer och sen ska Amelie få flytta in! Nisse får nog hjälpa mig, men jag ska försöka att få tid till att fixa det mesta själv. Sen vill jag börja ta itu med mig själv, hinna röra på mig och så ska jag ta mig en veckas fastekur, rensa kroppen och hitta mig själv igen. Just nu är jag trind som en liten bulle, men det ska bli ändring! Jag har jobbat så mycket det sista åren och inte riktigt hunnit hämta mig emellan de olika jobben så nu måste jag få andas och ta in den kommande våren och det ska jag banne mig försöka!

Om jag inte jobbar alltför mycket och om jag orkar så ska jag också ta itu med manusskrivande av 2 olika idéer till föreställningar. Jag känner att de är alldeles för bra för att inte bli av och jag måste och vill börja snart! En idé har nu legat och grott i några år och det är inte roligt - jag vill få den på pränt så att jag kan läsa, låta det ligga och mogna och sen vill jag bearbeta och omarbeta och när jag är nöjd sen skicka iväg till någon teater för att se vad de tycker.

Vi har haft fina föreställningar/konserter i Sörmland denna omgång och på alla platser vi varit har de varit sååå nöjda! Roligt, roligt!! Det är sådana här program som jag ska göra - där har jag min styrka och min plats, sen kan jag visst det göra ett gäng romanskonserter, vara solist i nutida musikverk eller gamla barockkantater - ja, jag kommer aldrig att bli speciellt bra på något men jag kan däremot lite av allt och det är kul och jag försöker alltid att göra var sak på sitt sätt och att aldrig slarva med arbetsmoralen utan att alltid ta allting på allvar och göra mitt bästa! Det är min styrka och det är nog det som gett mig många fina jobb, som i sin tur gett ringar på vattnet!

Sitter och lyssnar på Kim Larsen och Gasolin och det känns lite som i gamla dar - jösses så längesen det var!!! Snart är min Amelie lika gammal som jag var då jag och Lena lyssnade på Kim Larsen i Scandinavium i Göteborg... Måtte hon inte vilja bege sig iväg på någon sådant, vet inte om jag vågar låta henne åka...

I år har vi haft en helt otrolig vinter som började med snö redan i mitten av november och nu är det snart slut på februari och det är svinkallt! Igår och idag var det minus 20 grader och det är kallt!!! Hemma har det inte varit riktigt lika kallt och vi har betydligt mindre med snö men vi har haft en helt underbar vinter! Helt otrolig! Henning har beslutat sig för att börja träna ishockey efter att ha tillbringat många, många timmar på isbanan på Glasberget och han har blivit riktigt skicklig! Alla mina barn åker skridskor betydligt bättre än vad jag någonsin har åkt i mitt liv (ja skridskolivet tog slut någon gång runt 14-15 år...) och jag kommer nog aldrig mer att åka heller! Har ett par sprillans nya skridskor som ligger i källaren, men tror att jag skänker dem till barnen...

This is my life....åhhhhhhh........ryser....liksom till de andra gamla godingarna....Kvinde min, Nanna med den röde mund, Lille du, Det är en kold tid....

Till sommaren spelar han i Trelleborg den 2 juli och som förband blir det de gamla proggarna Nationalteatern. Funderar på om jag kanske ska ta mig dit, men jag skulle tro att så inte blir fallet. Blir nog till att tillbringa tid vid havet i Karlskrona och att passa kaninerna, hamstrarna här hemma... Misstänker att vi får fullt upp med allt...

Nu ska jag maila en väninna istället för nu är min inspiration att skriva till ända!

Hej hopp!!

 

 

18 oktober 2010

Sitter på ett hotellrum i Eskilstuna och blickar tvärsöver gatan in i ett kontorsrum där en mörk kvinna i glasögon sitter och jobbar framför sin datorskärm. Ja, jobbar och jobbar det vet jag ju inte om hon gör - hon kanske sitter och skriver i största allmänhet just som jag nu gör, vem vet?!

Det har varit en kort dag idag med en föreställning i Katrineholm för ett gäng 5-åringar. Så fina och så sugna på teater. Visst är det totalt annorlunda att spela för barn från förskolan mot vad vi i normala fall är vana vid. Oftast är det lågstadiet, men vi har också haft en del klasser från mellanstadiet för att inte tala om alla dessa föreställningar vi gjort inom kultur i vården där det är längesedan vår publik tillhörde skolans värld. Där har vi vår mest lyssnande publik, men jag tror nog att även barnen tar till sig och hittar något som tilltalar dem. Då vi spelar för 5-åringar kan det ibland kännas som om vi har alldeles för många och svåra ord, men det går inte att ändra hela manuset i stunden - vi gör hela tiden förenklingar och översättningar (från gammal svensk till nutid) så det får bli som det blir. Barnens kommentarer brukar ändå bli att. Vad bra ni var! Roligt att gå på teater! Och så vidare och det är ju kul!

Sista tiden i livet har det varit ganska mycket som ska hinnas med och fixas, samtidigt som jag känner att jag skulle vilja ha lite mer timmar på dygnet så vet jag också att jag älskar att ha ett fullspäckat schema - det bara är så - och kanske är det en av anledningarna till att jag ibland får lite väl mycket omkring mig... Saknar alltsom oftast ett fast jobb att gå till, men samtidigt så vet jag inte om jag klarar av att ha samma jobb en längre tid - det måste i så fall vara ett omväxlande jobb eftersom jag är van att vara lite här som där... Just nu har jag förberett julkonsert i december, begravning på lördag där jag måste dubbelkolla imorgon och så ska jag maila lite Christina Nilssonrepertoar till en skola där vi spelade Stina på Backen förra veckan - de blev sugna på att höra mer av den repertoar som hon sjöng i sitt liv. Roligt! Just så ska det vara - intresserade lärare och elever som vill upptäcka Christina och vem hon var!!!

Veckorna tillbringar jag i Eskilstuna och helgerna på Norrtull och tillsammans med alla kollegor i Sound of Music. Det kommer att bli bra och bara jag lär mig all text snart så kommer jag också att klara av min roll som Maria. Jag gör vad jag kan men det är svårt... Har så svårt att få till text om jag inte är i situationen och jag är inte van att bara jobba på helgerna - jag brukar leva med just den roll jag ska göra under minst 4 heltidsveckor och då brukar jag också kunna den utan bekymmer, får jag sen en melodi att sätta till så tar det inte lång stund innan jag kan den strålande! Hujedamej sån tid det tar att lära sig all text, men det ska gå på något sätt jag kämpar på med den.....

Nu hinner jag nog inte fundera mer över livet och dess vedermödor. Måste få till lite text inför julkonserter i december som jag ska göra tillsammans med Åsa Sundstedt i Sörmland med omnejd... Text som ska gå ut till tänkta arrangörer så då måste jag tänka till lite...

Hej hopp!

 

 

12 juni 2010

Sitter just och funderar över om jag ska skriva några rader eller inte...borde titta över mina romanser, men jag hinner nog emellan med några tankar och funderingar. Just nu tycker jag att jag har hunnit ikapp mig själv lite grand. Tidigare låg jag lite efter och det är inte roligt att inte vara i fas med sig själv. Det blir så jobbigt att hela tiden kämpa för att komma ikapp och så fort jag blivit klar med en sak måste jag genast ta itu med nästa, puhhh!

Ett tag såg jag heller ingen lösning på sommarens ekonomi, men nu verkar det också ha löst sig till det bästa och jag tror att jag kommer att klara sommaren utan att behöva tulla för mycket på den ekonomiska reserven (den som finns till om pannan går sönder, vi måste köpa ny bil etc. Den som helst ska finnas men inte röras...) Mitt sparkapital rök då jag köpte den lilla bilen och sen har jag verkligen inte hunnit med att fylla på det på nytt. Våren har inte varit den allra mest välbetalda och ändå har jag det bra, jag kan handla i princip vilken mat vi ska ha och behöver inte titta för mycket på priset (dock sitter det kvar att jag vill ha valuta för pengarna och tänker mig för var och hur jag handlar sen tiden då jag bara hade föräldrapenning = runt 6000 i månaden - inte mycket att spendera med tanke på 3 barn, välling, blöjor och allt annat!) Sen försöker jag att inte skämma bort mina barn lika mycket med småsaker som jag förut ofta handlade hem till dem. Numera blir det kanske lite dyrare men mer saker i form av en upplevelse, typ Hennings musikalkurs, Amelies kommande start på ridskolan och Malla, ja vad ska jag hitta på för lilla Malla...det visar sig nog! Under våren har hon spelat fotboll, eller rättare sagt varit med och tränat, men inte är hon speciellt intresserad av själva spelandet inte...korven efteråt är nog det bästa på fotbollsträningen skulle jag tro! Gymnastiken ville hon inte gå på efter att hon varit tvungen att vara hemma då hon var gipsad, det var en av ledarna som inte tyckte om och det gick inte att ändra på hennes beslut (mycket bestämd ung dam - Malla Wallman!) Sen var hon intresserad av cellolek som fanns för 5-åringar i höstas, men då var jag ju nästan aldrig hemma och jag kunde inte kräva att Nisse skulle fixa allt. Får se om det återkommer till denna hösten. Då får det inte vara en tisdag eller onsdag eller torsdag... Syskonen ska hinna med fotboll, gymnastik och ridskola. Tror att Malla är ganska nöjd med att vara barn, lös och ledig så länge hon kan - det borde alla barn få vara, tids nog börjar alla kraven trilla in... Första börjar till hösten med skolpllikten på förskolan. Då blir jag fri att öva, städa och göra vad jag behagar de dagar jag inte jobbar. Undrar hur det kommer att kännas?! Har haft lite planer på att måla om soffan i köket, tvätta alla glaspjäser i glasskåpet i stora rummet, ev. tapetsera om på Amelies rum (kräver dock förarbete i form av storstädning av alla hennes saker, utrensning och så allt förabete innan jag är klar att tapetsera... Väntar nog något år och låter henne bli tonåring... Sen har jag funderat på att börja undervisa tillsammans med Hydbring, kanske det kan bli aktuellt, gå en kurs i musikteori, öva på texterna till Sound of Music och jag tror inte att jag kommer att bli sysslolös precis! Känner mig själv alltför väl...

Stackars Mille som jobbar på med en kudde bakom min rygg... Han är kär i grannens tik och så pilsk så det förslår och allt han har till buds är en blå kudde... Har inte hjärta att säga till honom... Han får jobba vidare mot sällare höjder... Tänk om jag kunde fixa tillträde till grannhunden...problem bara att hon är drygt 20 cm högre än honom, men det ordnar sig nog bara viljan finns och det gör den!!!

Sommarvädret har dröjt och så ruggigt som det är idag var det längesedan som det var. Kallt, regnigt och blåsigt - usch! Fast jag lider inte direkt, har haft fullt upp inomhus och det känns bra att jag blir klar med allt innan sommaren tar rejäl fart och pockar på bad, utflykter och utomhusaktiviter. Barnen går på över 2 månaders sommarlov på onsdag, vilket ska firas med ett besök i Kosta på älgparken, Kosta outlet och föreställningen Catch på kvällen - glascirkus låter något, eller hur! Jag har varit på väg i 2 år nu eftersom en god vän har medverkat och skrivit musik, men först i år fick jag tummarna ur och skaffade biljetter till skolavslutningsdagen. Undrar om min goda vän är med i år också...

Det känns som om vi har en förtröstan och väntan på sommaren och att den verkligen ska komma, hoppas, hoppas... Då blir det småturer med fikakorg, provning av kommunens badplatser och billigare varianter av aktiviteter.

Nu ska jag banne mig ta en ledig kväll, bara titta lite på morgondagens noter i lugn och ro och lägga mig tidigt. Struntar nog i romanserna - jag hinner en annan gång...

 

25 mars 2010

Nog var det ett tag sedan jag skrev något i mina minnen och funderingar...

Njöt av förmiddagspromenaden nyss och insöp vårens dofter och (o)ljud i form av 54 sångsvanar och minst 150 gäss som vadade på lantbruksskolans mader. Sen fanns det olika fåglar med härliga läten som dök ner mot marken och sen snabbt upp i luften igen - vad var det för fågel? Undrade också om det kunde vara lärkan jag hörde i skyn högt upp, men har den redan kommit? Tyvärr måste jag inse att jag är urusel på fåglar. Är det något jag vill lära mig någon gång i framtiden så är det att känna igen våra fåglar både små som stora både i läten och utseende! Mina föräldrar kan de flesta och hade säkert kunnat lärt mig om jag bara varit intresserad, men det har jag inte varit förrän nu. Betyder det att jag börjar bli till åren? Jag summerar mer och mer mitt liv, tycker att det har givit mig så oerhört mycket och jag är så tacksam, samtidigt vill jag absolut fortsätta att leva - livet är så underbart och det är en gåva att få uppleva varje ny dag!

Snart är det dags att sätta på lite mat, men jag kände att jag ville fundera lite till innan...

Detta året har börjat med gipsat ben, ont i magen, röntgenbesök, lite förkylningar, operationer, cancer och det är bara att inse att livet kommer att ta slut för en del människor - hoppas att det inte blir någon i min närhet bara.

Jag försöker tillbringa mer och mer tid med mina föräldrar, de behöver min hjälp i vissa fall och det är inte mer än rätt att jag hjäper till eftersom de hjälpt mig tidigare och tagit hand om mig som barn. Synd bara att de bor en bit bort. Svärmor är inte i den allra bästa formen. Kroppen är i princip kass, men jösses vad hon är seg! Det är ingen som sätter sig på henne och hon har en otrolig vilja. Genom åren har hon lurat döden åtskilliga gånger, först var hon pytte liten då hon för 83 år sedan föddes i Italien, alla trodde att hon skulle dö, men inte. Sen har hon gått igenom 2:a Världskriget, levt med partisanerna i bergen och kämpat. Ramlat och slagit sig illa i en arbetsplatsolycka, klarat ett äktenskap med en man som inte uppskattade henne, tagit sig till Sverige, mött en ny man och jag tror att hon upplevde en stor lycka med min svärfar fastän han kunde vara en riktigt tjurgubbe så var han också otrolilgt fin och skojfrisk. Sen har hon opererats för cancer minst 9 gånger, skurit här och där men klarat sig varje gång och nu lever hon rullstolsbunden med en mage som inte vill fungera, kärlkramp, dålig matlust, diabetes, hjärtproblem och jag vet inte allt, men inte att hon ger upp - inte! Min sånglärare har fått sin dom i form av bukspottscancer och har fått 1 år på sig att leva. Nu kämpar hon för att hon ska få dö när hon själv vill, ingen ska få hålla henne vid liv mot hennes vilja och det är en stor debatt, tv har spelat in henne och hennes kamp och även tagit del av hennes fantastika liv, som sångerska, sångpedagog och stor kulturpersonlighet! Så många unga smålänningar hon skickat iväg och fögyllt livet för med att släppa in sången i deras värld - helt otroligt!

Jag tycker inte om att människor i min omgivning blir sjuka och försvinner. Jag har varit förskonad från det i mitt liv. Morfar, Anton, farmor och farfar har visserligen gått bort, liksom farbröder, fastrar och kusiner, men det har inte varit i min närmaste omgivning och dessutom har jag varit för ung för att ta det till mig. Ibland då jag sjunger på begravningar tänker jag på min egen begravning, mina föräldrars och hur de ska utformas, vilken musik som är bäst och vilken präst jag ska välja, liksom musiker. Det är så viktigt att man får en som passar. Det finns många bra präster men det finns också många dåliga och de vill man helst inte ha för ett så viktigt tillfälle. Likaså är det med musiker. En del spelar vad det står i noterna, en del kan t.o.m., göra musik av det som står, en del kan också göra underverk med vad som står men så finns det även de som inte kan någonting av vad jag tidigare nämnt -  de kan inte ens spela de enklaste stycken utan att spela mängder av fel och bevare mig för att få en sådan musiker att spela begravningsmusiken! Fruktansvärt och ibland när jag, som tur är är det sällan, träffar på en sådan musiker beklagar jag starkt de arma människor, de sörjande som måste lyssna...

Nu ska jag göra sparrissoppa! Blir pulversoppa idag men det går som ett undantag!

Tilläggas kan, att ute är det vår - 10 grader varmt, solsken och lite vind, men härligt!

 

 

11 november 2009

  Åh vad jag älskar att lyssna till Kim Larsen. Hittade honom just i min dator och egntligen borde jag lyssna till Glada Änkan som jag just rippat in, men "This is my life" gick rakt in i min själ och jag förmår mig inte till att byta musik... Han ger så mycket känsla genom sin röst och just denna versionen av This is my life är nog den bästa. (Kommer inte ihåg vilken det är, men tror nog att det är halvdansken som körar i bakgrunden och då är det Gasolin) Och vilken sångerska de har med sig - jösses vilken röst! Hon levererar de höga tonerna som om de tillhörde en oktav lägre än vad de verkligen gör - GRYMT BRA!

Idag åker jag återigen tåg och dessutom 1:a klass! Det skiljde inte mer än någon 10 emellan 1:a och 2:a klass, så vadå, då fick det bli lite lyxigare.

På bussen in hade jag en tonåring som satt och nös och sen hörde jag hur han snöt sig, inte i något papper utan i handen och sen torkade han av sig på sätet bredvid... Jag skulle inte vilja sätta mig på det sätet, men har man inte sett vad som skett tidigare så har man ju inte ont av det, men jag kommer att tänka på det i framtiden - typiskt!

Jag blev alldeles varm inuti samtidigt som jag fryser av denna Kim Larsen och Gasolin som levererar mina tonårskänslor rakt in i mig igen. Dessa låtar lyssnade jag på så att skivorna nästan blev varma av allt spelande - det var ju vinyl som gällde på den tiden.. Den gamla goda tiden vill säga!

Idag är det grått och tråkigt och jag läste nyss att det snöar i Stockholm. Tur att jag tog mina grova, rejält skitiga kängor istället för de snygga läderstövlarna som matchar min skinnkappa... Jag tänkte att, nej, jag vill nog gå från Globen in till stan imorgon så det får bli sköna vardagskängorna istället och då hann jag inte rengöra dem. Stackars Liselott, du kommer att bli bekymrad över mina lortiga skor då du ser dem...måste nog försöka få bort det värsta så att du slipper skämmas!

Numera går det så otroligt fort att åka till Stockholm! Annat var det förr i tiden då jag pendlade med de gamla tågen - ja, jag vet att det var på den gamla goda tiden, men tågen är jag glad över att de bytt ut... Det brukade ta mellan 4 1/2 timme upp till 6 timmar (!) och där satt jag tillsammans med alla dessa militärer som legat ute hela veckan och luktade därefter... mmmmm!

Men sen kom jag hem till min egen lille vän, jag menar hunden Pelle Svensson alltså, och så Nisse förstås!

Idag tar det ungefär 3 1/2 timme till Stockholm och ibland hinner jag inte mer än att starta något projekt innan jag måste avsluta (!) helt okej! Nu är jag i Norrköping och ska försöka hinna skriva ett mail till en väninna också. Det blir visst inget jobbande idag...men jag har börjat bli mer och mer lat i livet - försöker hinna leva också och inte bara jobba. Därför spelar jag numera spel med mina underbart odrägliga ungar om kvällarna och jag lovar att det är gråt och tandagnisslan varenda kväll - får Malla Svarte Petter och Henning skrattar vill hon inte spela mer utan lägger korten på bordet och gråter förtvivlat. Sen drar Henning i korten eller håller i dem så hårt att de bryts sönder... Nästa kväll vi spelar blir det inte Svarte Petter, även om han är en gullig liten kattrackare - det får bli blomspelet eller nå't så'nt...

Det är fortfarande väldigt grönt överallt och jag såg ett foto på en blåklocka i tidningen idag och hasseln har redan hängen ute. Nog har det blivit förändrat sen jag var yngre. Inga kalla vintrar längre, möjligtvis någon vecka men inte mer och ingen vidare snö att tala om. Då jag var i Tyskland, nere i Bayern för något år sedan  och sjöng hade de fått jordgubbar i december - utomhus alltså (!)  - inte klokt!

Just nu nös damen bredvid mig, uppsnoffsad till max med en massa smink, och jag kunde inte låta bli att le åt att hon efteråt tog upp en liten puderdosa och bättrade på vad som försvunnit då hon nös...

Dam och dam förresten, några år äldre än mig, men inte så många år skulle jag tro... men vi är olika vi kvinnor! Jag tillhör den enkla naturliga varianten som inte hindrar ålderns spår i ansiktet och det lär väl straffa sig i framtiden, men det ligger inte för mig - jag försöker istället tycka om mig själv som jag är!

Nu hinner jag inte skriva mer, ska försöka få till ett mail till en väninna om jag hinner, ta en tur till toa innan jag är framme och kanske köpa mig en öl eller en vinare - kör ju inte bil idag i alla fall!

Lite gråa ord, men helt och klart levererade med ett leende i mungipan på en halvgammal sångerska på väg till storstaden Stockholm!

 

18 oktober 2009

Nu ska jag försöka få till en liten söndagstext så där i största allmänhet... Jag vet, jag vet att man aldrig ska göra något i största allmänhet, men lite tanke bakom har jag faktiskt. Har haft en viss osäkerhet om en viss fråga i mitt liv, men under de sista dagarna har jag kommit mer och mer tillrätta med hur jag vill ha det. Jag ska försöka hålla fast vid mitt beslut och att jag inte ruckar på det även om det är oerhört frestande så blir smaken väldigt fadd efteråt och det vill jag helst slippa även om smaken är god under tiden...

Livet är inte alltid lätt och definitivt inte heller en dans på rosor, men jag tycker att mitt liv är så underbart och jag njuter verkligen av varje dag - att bara få finnas till och dessutom ha det så bra som jag har det - det är en oerhörd gåva!

Sov länge idag för att vara mig men sen gav jag mig ut på min lilla runda. Ja, lilla och lilla är kanske relevant till person. 1 mil till frukost är inte riktigt vardagsmat för mig heller när jag är hemma, men jag ska försöka hålla kvar mina fasta rutiner - då är det med största säkerhet en 5 kg lättare Yvonne till våren - nu har jag i alla fall bestämt mig! Att blir äldre och äldre medför att kilona fastnar mer och mer och för mig är det nästan omöjligt att gå ner - jag kan inte banta - utan jag måste öka min dos med motion och då vill tiden inte alltid räcka till, men det blir lättare och lättare ju äldre barnen blir. Funderade ett tag på om jag skulle bli som Evy Palm (så var det väl hon hette - maratonlöparen som inte började springa förrän hon var över 40?) Fast jag kan inte springa i kyla om jag ska kunna sjunga efteråt. Cykla är dock inga problem och en rejäl cykeltur är perfekt för en sångare - jag använder min lungkapacitet på ett alldeles utomordentligt sätt - helt klart den bästa motionsformen tillsammans med långpromenader!

Nej, nu får jag nog snart ta mig i kragen och öva lite på Brahms requiem - hur man nu övar på ett hotellrum - ja, sjunga för fullt kan jag inte men jag kan hitta tonerna inom mig och sen öva med liten röst på ett litet hotellrum och åtminstone försöka sätta andningar och fraser - bara jag håller mig frisk sen när det verkligen gäller - för marginalerna är inte så stora...

Fotograf: Monica Bergander.

 

13 oktober 2009

Sitter på ett hotellrum med solen i ryggen och en fantastisk utsikt över Volgsjön (tror jag att det är...) och alla kullar, berg och fjäll som omger denna. Igår satt jag i bubbelpoolen och njöt av en helt underbar solnedgång mellan 2 av dessa kullar - så vackert!

Vi hade en bra föreställning av Pelle Svanslös igår och likaså har vi haft det idag - det är roligt att spela och det är ett så härligt gäng. Jag är en äkta landsortssopran! Något jag är mäkta stolt över! Det är banne mig inte alla sopraner som kan ställa sig på ett servicehem klockan 10.00 en måndagmorgon och leverera folkvisor blandat med juvelarian ur Faust - men det kan jag! LIkaså att spela på Folkets Hus i Vilhelmina 9.30 en tisdagsmorgon och dessutom spela bra - men det kan jag och jag tycker dessutom att det är så förskräckligt roligt! Så det så!

För mig är det rena semestern och så skönt att coola ner livet lite, till det lite mer lugna efter de hektiska dagar som  varit med WNMD i Växjö - inte var det mycket sömn jag fick sista veckorna, men det tog jag igen dagen efter premiären i Östersund. Sov och sov och sov så numera vaknar jag åter innan 6 på morgonen, en god vana som jag ska försöka hålla fast vid, men jag kan faktiskt ligga kvar och fundera lite på livet om jag inte måste stiga upp...

Snart ska jag stiga in i duschen innan jag hör efter med mina kollegor vad de har för sig idag och ikväll. Mitt hår ser bedrövligt ut med en massa mousse och skum i så nog behöver det en omgång med både schampo och balsam, men imorgon lär det bli likadant igen - "The never ending story"! (i vanliga fall är det tvätten därhemma...)

Funderar på att promenera en runda till...det är så underbart väder just nu och jag tycker om att promenera - jag tänker så bra då och livet känns lättare med många mil i benen. Förra veckan var det den bästa medicinen för att återigen komma ner i varv efter WNMD och det blev nog 1 1/2 mil om dagen. Bästa sättet för mig att också minska i storlek om jag ska vara ärlig...kombinerat med cykelturer och en och annan joggingtur..

Hmm, plötsligt är jag inte inspirerad att skriva mer här så det blev allt en liten fundering idag. Bäst är att fundera då jag åker tåg och kan se vårt vackra land utanför fönstret - då blir jag inspirerad!

Fotograf: Monica Bergander

 

23 september 2009

Så typiskt, just nu som jag skulle försöka hinna ikapp lite av allt det som måste klaffa snart, nu (!) Och så funkar inte anslutningen med nätet…

Precis likadant var det då jag åkte från Stockholm till Kristianstad förra veckan… men då kände jag mig mer motiverad för att skriva lite tankar och funderingar – idag är jag inte lika fundersam, känner mig lite mer tömd på tankar och lite mer trött efter gårdagens musikal/operett konsert som gick så bra (tyckte i alla fall jag och det är då inte alltid jag tycker så… ) Men det var roligt att sjunga tillsammans med Björn Elmgren, vi har pratat om det åtskilliga gånger, men det har liksom inte blivit tillfälle förrän igår. När vi så äntligen kommer till och gör något tillsammans hinner vi inte öva mer än en liten pyttis stund innan det är dags (mitt fel) Vi körde programlöst för publiken och försökte improvisera fram lite snack emellan de olika sångerna och just för att vi vågade driva ganska friskt med oss själva blev det faktiskt riktigt bra – gensvaret från publiken var heller inte att klaga på – vilka applåder vi fick! De satt och log mot mig då Björn körde sitt race och mobbade mig och likaså fick nog Björn deras sympati då han förvisades till notvändarpallen då jag sjöng, sen blev det nog rätt kul då vi flirtade öppet med varandra i Skönheten och Odjuret – jag med mina 165 cm och Björn med sina 205 cm!

Sen att få jobba med Hans-Inge Magnusson som var en lysande pianist, duktig jazzmusiker och entertainer skadar inte heller – Rätt kul egentligen - 3 ganska olika personer som tillsammans blev ett ganska kompletterande team - hoppas att vi får tillfälle att göra om det här! Skulle mycket väl kunna få till en liten showkväll – ett lagom uppträde vid firmafester etc. Sånt som är roligt brukar jag hinna med och man blir ju inte yngre heller - allt får inte skjutas på framtiden…

Mår allt lite kvalmigt idag – den där ostfrallan som jag köpte på Stockholms Central innehöll lite väl mycket smör och jag som i vanliga fall aldrig äter smör kunde gott ha varit utan – det ligger som en klump i magen och det känns inte skönt då X2000 susar fram över Sveriges vackra land från Stockholm till Sundsvall. Passerade just Uppsala och det var längesedan jag åkte förbi Gävle i dagsljus – där jobbade jag en hel höst för 14 år sedan – tänk vad åren går, inte klokt! Vackert är det och nog är det en aning mer höst idag än förra veckan då jag åkte på andra hållet – jag tror faktiskt det.

Nu ska jag se om jag har kontakt med yttre rymden och kan börja göra lite nytta också…

 

16 september 2009

Så lämnar jag Stockholm Central 5.20 onsdag morgon… Undrar om detta tåg inte kallas för fakiren bland vanliga pendlare…

För mig ger det minnen av andra tidiga tågavgångar i mitt liv. Efter föreställningar på Drottningholm för längesen, då jag ibland hann med sista tåget hem eller så fick jag ta första morgontåget… eller då jag jobbade på Kungliga Operan – då gällde samma sak, men oftast hann jag med sista tåget hem om jag ville och det ville jag ju alltid, men ibland skulle jag jobba igen dagen/kvällen efter. För att inte tala om mitt pendlande mellan Gävle och Växjö - då åkte jag 4.12 från Gävle för att hinna hem och pussa lite på Nisse och Pelle (min allra första egna hund) innan det blev nattåg nästa dag åter till Gävle. Vad jag har åkt tåg i livet - inte klokt! Men hela livet har jag återvänt hem så fort jag har haft möjligheten!

Hem har alltid varit Ingelstad, åtminstone i mitt sångarliv eller så länge jag varit fru Rosenqvist och det har jag varit länge nu – 20 år – nästan halva mitt liv! Det är då man börjar inse att man håller på att bli gammal, eller så ska jag inte säga – mogen är nog ett bättre ord! Jag är inte lika osäker längre i livet och på livet, har gjort vissa erfarenheter som stärkt mig, fått mig lite mindre blåögd än jag tidigare var då jag trodde alla människor om gott – alla människor menar inte vad det säger eller så gör de saker så där i största allmänhet och det försöker jag lära mig (även om jag fortfarande går på nitar ibland...) Om jag kan så väljer jag alltid ett medvetet val i mina handlingar! Ibland går jag på erfarenhet och ibland på magkänsla… mer och mer på magkänsla måste jag erkänna… Har förvånat mig själv flera gånger med att göra helt tvärtom vad jag hade tänkt mig och vad jag kanske borde ha gjort, men då har förnuftet och erfararenheten fått ge vika för magkänslan, fast efteråt har jag fått ännu en erfarenhet - bra eller dålig - att lägga till de andra och det är väl så man växer och utvecklas i livet, eller?

Just nu är mitt liv så inrutat så att jag nästan inte hinner träffa eller vara tillsammans med min familj och det är inte bra – vi saknar varandra alla – närheten och kontakten – samtidigt är Nisse en underbar pappa och make som verkligen inte knorrar (bara lite…) utan ställer upp och tar allt på hemmaplan då jag har långa dagar fulla med jobb. Förra veckan var det feber och magont vilket gjorde att han inte kunde jobba den halvtid som han för tillfället uppehåller då han inte är föräldraledig. (Vad gör inte en man då hans fru är ute och far och delar sitt liv mellan Glada Änkan alla helger, Pelle Svanslös och WNMD i veckorna och dessutom försöker få till ett liv som frilansare däremellan med konserter och löpande föreställningar av Stina på Backen – inte helt lätt alla gånger!) Kan inte mer än att konstatera att jag är inne på 4 veckan utan ledighet och det känns! Dessvärre finns ingen ljusning förrän den 4 oktober så det är lika bra att bita ihop och uthärda 3 veckor till…

Det är mörkt och dimmigt ute men man kan börja ana att morgonen är på gång, fast det är ännu mörkt och vi passerade just Södertälje…

Ett minne av Stockholm en tidig morgon kommer för alltid att finnas klart hos mig. Jag jobbade i Gävle, vid Skottes Musikteater, hösten 1995 då jag just gått ut Operahögskolan. Det hade varit så mycket annat att göra och så hade vi haft ett stort sångjobb inom elevkåren så jag hade inte hunnit göra revision som kassör innan jag slutade och var tvungen att åka ner en kväll till Stockholm, troligen i augusti. Möte och revision gjorde kvällen sen och jag hann aldrig med sista tåget till Gävle, så jag fick sova över på soffan hos ordförande och sen stiga upp någon gång mellan 4-5 på morgonen för att hinna. Jag minns min promenad genom Östermalm, sopbilarna, dofterna, den lugna andningen som liksom gick genom staden, morgonbrisen, den lätta från havet – mmmm, det var en underbar morgon och jag minns också att jag inte hade vanliga, praktiska gåingskor utan skor med klackar (vilket är ovanligt för att vara mig!) Att det är längesedan (snart 15 år sedan) ser jag på bilden ovan. Där var jag en alldeles nybakad operasångerska - fortfarande ung och så här i efterhand måste jag nog erkänna för mig själv att jag även var vacker en gång i tiden...Varför förstod jag inte det då? Troligen för att jag då hade blivit en helt annan människa än den jag är. Den som inser sina fördelar kan nog bli en aning väl medveten och dryg och det tror jag (hoppas jag verkligen!) att jag inte är!

Nu är den där skönheten ett minne blott liksom den lite mer smäckra figur som jag också en gång i tiden hade. Efter 3 barn är midjemåttet lite väl degigt och minst 10 cm bredare än tidigare, alla sömnlösa nätter har satt sina spår och hyn är inte längre vad den en gång var, men vad gör det - jag trivs med att åldras och all erfarenhet på insidan gör mig rik fast den syns ju inte lika påtagligt som det andra.... Jo, kanske på ett sätt - mina skrattrynkor och mina förhoppningsvis visa, mogna ögon! (oj, det där lät nästan lite skytsamt... ska kanske ta bort det, men nej - jag är snart 44 år och får lov att sätta ut hakan och ha åsikter om mig själv - ännu något man får göra då man blir äldre!)

En annan sak man får göra är att man kan säga till alla unga, slafsiga tonårskillar att de inte ska spotta på marken - dessa äckliga slemmiga, geggiga loskor de loskar ur sig hela tiden! Om de säger jävla kärring åt mig gör det mig inte det minsta - jag har numera kommit upp i kärringåldern, så jag bara ler tillbaka och känner att jag gjort en god gärning - denna gång slapp deras morsa tjata! Hoppas att någon annan "kärring" säger detsamma till mina barn om de bär sig illa åt i framtiden!

Nu sover de kostymklädda gubbarna runtomkring mig och det skulle nog jag också kunna göra, men jag känner att jag vill vara igång och skärpt nu när jag ändå är vaken och pigg och en föreställning av Stina på Backen väntar på mig i Kristianstad, så det är därför jag skriver lite innan jag tar itu med mina WNMD mail. Kom inte ut på nätet då jag slog på datorn och nog är det lite tråkigt att sitta och vänta och vänta på en anslutning – bättre då att fundera och tänka lite så att inte luften och orken pyser ut. Jag funderar mycket och  tänker så ofta jag får tillfälle och många gånger kan jag föreställa mig olika situationer innan de händer och så har jag tänkt ut ungefär hur jag ska handla (den förnuftiga vägen) och när så situationen väl inträffar så gör jag helt tvärtom (magkänslan)! Typiskt, men that’s life!

Åh så vackert det är nu. Helt plötsligt har solen lyft på dimmtäcket och släppt in ett orange/rött sken över ett landskap där dimman lättar och då hör jag just den musiken inom mig av Carl Nielsen – en flöjt som spelar medan tåget rusar genom skog och mark, utmed sjöar och åkrar och jag kan inte mer än att befästa min tanke om att Sverige är vackert! Så underbart att få vara född just i detta land – Sverige! Jag är så tacksam och älskar verkligen mitt land – ser en tjusning i alla de platser som jag hittills i livet fått förmånen att besöka – Sverige är vackert!

Nu ska jag se om Internet fungerar igen, vilket med största sannolikhet är sant, så dagens lilla tankestund är nog därmed förklarad avslutad! Vem vet, det kanske blir fler tankestunder framöver – snart är mitt hektiska arbetsliv återigen en aning lugnare och blir det ínte dagbok varje dag kanske det blir lite tankar i natten istället!