Yvonne Tuvesson Rosenqvist

Opera-sing-along 2017

Foto: Maria Rydholm

Opera Sing Along - Björn Elmgren, Yvonne Tuvesson Rosenqvist och Hans Inge Magnusson i årets upplaga av Opera Sing Along i Växjö Konserthus under Kulturnatten 2017. Ännu ett fullsatt konserthus och ännu en fantastisk kväll förenande oss alla i härlig allsång i välkända arior och duetter från operans, musikalens och operettens förtrollande värld!

Vill du komma i samma goa stämning som vår Växjöpublik kan du ta kontakt med Christina eller Björn på SmålandsOperan info@smalandsoperan.se

En timme med de godaste och mest underbara operaarior du kan tänka dig och vi sjunger tillsammans i glädje och lust!! Björn Elmgren sjunger upp oss, Hans Inge Magnusson som är vårt eget hovkapell leder oss sedan på rätta vägar och texten finns på en storbildsskärm till hjälp för oss alla.

Kom loss i Opera Sing Along!!

Carmen, Toreadoren, Hertigen, Lauretta, Violetta och Alfredo, Maria och så Fångarnas kör som avslutning av alltihop!!

Vill du tillbringa en timme tillsammans med oss i Operans värld?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Bild från Stadsparken Lund 28 juni 2014 - Opera Sing Along med en fantastisk publik!!! Vilken sång!!! Här soundcheck och utlyftande av flygel.

 

 

När kulturen värmer som allra mest

KULTUR & NÖJEi dag 07:36 | Uppdaterad i dag 07:42

För 25:e året i rad trotsade Växjöborna kylan och gav sig ut i kulturnatten för att upptäcka, beröras och förundras. Från upplysande utställningar och tankeväckande debatter till magiska installationer och tok-glädje med Opera sing along.

När du läser det här, har Växjö blivit en operastad. Efter i lördags vet alla som var i Christina Nilsson-salen att Björn Elmgren och Yvonne Tuvesson Rosenkvistinte längre är ensamma på operascenen. Flera hundra noviser visade att det bor en sopran i alla som inget hellre vill än att stämma upp i Toreadorsången i Bizets Carmen. Innan tokglädjen hade vi – för jag vågar nog tala för oss alla – upplevt januari-kvällens obönhörliga kyla. Vi hade vandrat genom en stad upplyst av människors andedräkter och av brinnande facklor. Hämtat värme från människors lust att bringa saker till existens och att sedan få samlas kring det. Upptäckt nya stråk som plötsligt befolkas på nya sätt vid annorlunda tidpunkter. När vi så nådde Christina Nilsson-salen, som Loa Falkman och Musica Vitae tidigare under kvällen värmt upp, var man så att säga laddad att sjunga ut i en stegrande aria av Puccini. Och som vi sjöng! Till och med min italiens­ka satt ju som en smäck – vet jag att jag för en sekund tänkte i euforins döva högmod.

Kulturnatten 2014 befolkas av en ovanligt bred publik. Människor vandrade runt, upptäckte något nytt, berördes, mötes, vandrade vidare. När upplevelserna bara finns där utan att vara köpbara, uppstår andra förväntningar, andra möten. Lite mer förutsättningslöst och öppensinnat. Extra mycket folk rör sig kring några stråk: Sandgärdsgatan-Domkyrkan, kring Kulturparken och Biblioteket-Konsthallen-Konserthuset. Det senare stråket hade fått extra mycket liv även utanför kulturinstitutionernas väggar genom ljus- ljud- och konstinstallationer. Konsthallen inbjöd med en skön och ovanligt demokratisk klubbstämning. Dj-duon Alivion stod för tonerna både inne i Konsthallen och utanför. Flera utställningar pågick samtidigt, bland annat en av Kajsa Nilsson som skapat årets kulturnattsbild. Bokförsäljning och ett välbesökt konstlabb för barn bidrog till ett blandat vimmel av besökare på Konsthallen. Bakom Konsthallen var Teaterparken upplyst av ett konstverk som ingen kunde passera utan att känna på det. En enorm blomma som uppblåst ur marken. Upplyst och med vårlikt fågelkvitter som kommer inifrån. Men vad heter konstverket och vem har gjort det? Ibland var det lite svårt att tyda programmet.

Högt ovanför Domkyrkans entre står det Sedd, älskad med stor ljusprojektion. Innanför väggarna pågår olika konsertpunkter hela kvällen. Kyrkan var fullsatt när det var dags för Liny Wood och Pelle Ljungberg att var för sig sjunga sina låtar och berättar om tillkomsten av dem. Det blir personligt, naket och med stark närvaro-känsla.
Inne i gamla badhusfoajén presenterades bokprojektet Växjö. Foton och bildprojektioner från det gamla Växjö – med dagens invånare – lockade fullt av människor. Författarna och fotografen bakom projektet – Anneli Wirdenäs, Thomas Lissing, Åsa Nyhlén och Bengt Månsson – fick ta del av människors minnen och historier från det gamla Växjö. Och säkert också tankar om det nya.

Några hundra meter bort, i Kulturparken, återfanns tankar kring vår stad ur helt andra perspektiv. Det var bilder av Växjö i?dag som en stad som inte är för alla. På Utvandrarnas Hus öppnades utställningen Småland för Somalia, Somalia för Småland av föreningen med samma namn. Utställningen visar på hur integration måste ske från båda håll. Till bilder och text som visar på likheter och olikheter mellan den svenska och somaliska kulturen, bjöds på somaliska piroger.
– Maten är vägen till integration. Genom att känna varandras smaker och dofter kan vi närma oss varandra, säger Abdi-Noor Mohamed som är en av de som gjort utställningen.

På Smålands Museum öppnades utställningen Goddag Yxskaft – Vi vill bara ha ett jobb. Utställningen är ett samarbete mellan Macken i Växjö och Kulturparken. Foto och text berättar historien om nya svenskars svåra väg in på den svenska arbetsmarknaden. Omskakad av verkligheten växlar vi sedan om till 1960-talets Paris och haute couture på vernissagen av utställning Vi hade fel med fotografier av Carl-Johan de Geer.
För kulturnatten är och ska vara en natt av mångfald, kontraster, bredd, yta och djup. Av värme – och nykläckta operasångare. Toreador, en garde!

Janna Li Holmberg 

VÄXJÖ KONSERTHUS bjuder på favorit i repris då man för andra året arrangerar opera-sing-a­long. Konserthuset är så fullt att människor trängs i dörrarna för att få en skymt av storbildstexten över scenen så att man kan skråla med.

– Hoppas att ni har duschat länge i dag så att ni är ordentligt uppsjungna! säger Yvonne Tuvesson Rosenqvist som tillsammans med Björn Elmgren leder publiken.

Det är ett speciellt koncept som kräver stor publikmedverkan vilket det finns gott om hos Växjöpubliken. Den som förväntar sig pompös finkultur får leta någon annanstans för det här är lättsamt och enormt tillgängligt. Det roligaste är det engagemang som finns hos publiken och hur de allra flesta klämmer i ordentligt till välkända operaklassiker som La Traviatas Dryckesvisa och Carmens Habanera.

Linn Mauritzon